Några bilder:
Efter bowlingen drog vi vidare till Dragon palace och åt Kinamat, och avslutade kvällen med Wall-E på biograf Eriksson i Östervåla.
Tillägg: Ni som vill ha bensinersättning, kom ihåg att höra av er till mig.
söndag 30 november 2008
Bowlingkväll
Bowling med Herrgårdstomtarna blev en trevlig kväll, med elva deltagare. Lina krossade oss andra genom att göra tre strike i rad i andra omgången (men Johan kanske hade slagit henne om han hunnit spela färdigt sin tredje omgång, som började med strike, strike och strike.)
Några bilder:
Efter bowlingen drog vi vidare till Dragon palace och åt Kinamat, och avslutade kvällen med Wall-E på biograf Eriksson i Östervåla.
Tillägg: Ni som vill ha bensinersättning, kom ihåg att höra av er till mig.
Några bilder:
Efter bowlingen drog vi vidare till Dragon palace och åt Kinamat, och avslutade kvällen med Wall-E på biograf Eriksson i Östervåla.
Tillägg: Ni som vill ha bensinersättning, kom ihåg att höra av er till mig.
tisdag 25 november 2008
onsdag 19 november 2008
Bowla med Herrgårdstomtarna
Nu har lugnet lagt sig efter Warhammerturneringen, och det är dags för lite nya aktiviteter.
Den 29 november klockan 17.30 kommer ett gäng herrgårdstomtar att bowla på Fyrishov i Uppsala. Priset bör landa på någonstans mellan 50 och 75 kronor per person, beroende på hur många vi blir. Hittills har 7 personer anmält intresse.
Är du sugen på att hänga på? Skriv en kommentar till det här blogginlägget.
.
Den 29 november klockan 17.30 kommer ett gäng herrgårdstomtar att bowla på Fyrishov i Uppsala. Priset bör landa på någonstans mellan 50 och 75 kronor per person, beroende på hur många vi blir. Hittills har 7 personer anmält intresse.
Är du sugen på att hänga på? Skriv en kommentar till det här blogginlägget.
.
måndag 10 november 2008
Vinnare och inte lika mycket-vinnare
Hur gick det då i turneringen, kanske du undrar. Vem krossade vem? Hur många modeller åkte i golvet? Hur fungerade scenariona? Tog någon upp Jockes mantel och drog grova bögskämt?
Ja, för att få veta det så måste man helt enkelt ha varit där. Men här kan du i all fall få veta vem som vann turneringen. En liten ledtråd:
Och här kan du läsa hela tabellen:
Man kunde ju få bonuspoäng också, för målning, betalning i tid, rolig arméhistoria och en del annat. Men just den här turneringen visade det sig att bonuspoängen inte förändrar placeringarna.
Ett stort grattis till Adde för segern (och den fina pokalen).
Ja, för att få veta det så måste man helt enkelt ha varit där. Men här kan du i all fall få veta vem som vann turneringen. En liten ledtråd:
Och här kan du läsa hela tabellen:
Man kunde ju få bonuspoäng också, för målning, betalning i tid, rolig arméhistoria och en del annat. Men just den här turneringen visade det sig att bonuspoängen inte förändrar placeringarna.
Ett stort grattis till Adde för segern (och den fina pokalen).
söndag 9 november 2008
Efterspel
Då var Herrgårdstomtarnas första officiella Warhammerturnering avslutad. Det blev en lyckad affär, om vi får säga det själva, även om vi spräckte tidsschemat på lördagen ganska så rejält.
Tack till alla som var med, välkomna tillbaka nästa år.
Fler bilder samt lite turneringsinformation kommer att dyka upp här på bloggen.
lördag 8 november 2008
torsdag 6 november 2008
Arméhistoria 6: Lihains utvalda (High elves)
Länge har folket i Lothern lidit, på grund av att flera slags Chaos-arméer kommer och plundrar dem. Lihain har ända sedan barnsben, svurit att han ska göra allt han kan för att ändra på hans folks levnads standard. I Ultuhan finns det en gammal sägen som ingen visste om den var sann, men Lihain (nyfiken och dum dristig som han var) bestämmer sig för att ta reda på om det är så, det kan vara hans folks enda hopp.
Det som gör det lite extra svårt är att han vet inte vart han ska ta sig, han har nämligen aldrig varit längre ut än Lothern förut. Men strunt samma, tänker han, någon gång måste vara den första. Så han hoppar upp på sin drake Yiruruno och flyger runt för att hitta några ledtrådar. Så gör han dag efter dag, natt efter natt utan att finna den minsta förnimmelse av resultat.
Efter 20 års letande får han syn på något glimmande långt borta i horisonten, när han tittar närmare så är det något gult som skiner starkare än solen själv. Han beslutar sig för att redan nästa dag ta reda på vad det är.
Efter 20 års letande får han syn på något glimmande långt borta i horisonten, när han tittar närmare så är det något gult som skiner starkare än solen själv. Han beslutar sig för att redan nästa dag ta reda på vad det är.
Så kom den dagen då han skulle undersöka vad den gyllene saken var, kanske var det legenden som han alltid hade letat efter. När han börjar närma sig det som sken så starkt får han syn på massa fotfolk som rör på sig mot en stor kulle, men han känner inte igen det han ser, de är både fulare och fetare än alver. Men vart är de på väg? Han måste ta reda på det, han fattar mod till sig och flyger i riktning förbi den gula saken, fram till en kulle där redan flera olika folkslag står.
Men där!! Han får syn på något han inte kan beskriva med ord, men han vet innerst inne att det är det som hans folk behöver. Det som legend har talat om, detta är kullen!
Men där!! Han får syn på något han inte kan beskriva med ord, men han vet innerst inne att det är det som hans folk behöver. Det som legend har talat om, detta är kullen!
Han skyndar sig hem och talar om för kungen i Lothern, och ber honom att få med sig med folk till hjälp för denna långa vandringen, för att ta hem det som han såg på kullen. Efter många om och men och i brist på annat så ger kungen med sig och skickar med sig en del av sin armé, i hopp om att slippa dem och få mera mat till sig själv.
Så nu är min far på väg gående mot en kulle, som jag tror heter Kings hill. Jag som har precis berättat detta är Lihains son och jag är för liten för att följa med, men han bad mig att skriva ner om det här äventyret så att våran släkt äntligen ska få något positivt vi kan vara stolta över och inte bara dårskap.
General: Oskar Lindberg
Arméhistoria 5:
Fireforges oathkeepers (Dwarfs)
Had he not been a runesmith of such renown of skill and wisdom, the king of Karak Hirn would certainly have had refused Darik Fireforges demands of raising an army to go off in search of some ancient scroll. Especially since it all started with some vivid dreams that left such a impression on Darik that he started to search for information in the most holy and old of books that the record keepers in Karak Hirn had. Even after showing the tales of old about a scroll of immense power the King did not give in until the runelord swore a most dire oath to recover the scroll or shave his head in shame.
Some of the stout dwarfs the runelord brought with him (or who joined anyway):
Gorim And Loki Stormbeard, brothers and acolytes in the order of the Anvil. Sworn protectors of the Anvil Tar-Antak.
Baldur Ranulfsson, 4th son to the king of Karak-hirn himself Alrik Ranulfsson. Was sent by his father to at all cost bring back the ancient anvil Tar-Antak that Darik Fireforge insisted was needed to make the campaign a success, should the runelord fail in his undertaking.
Forge Keepers, a company of apprentice runesmith sent as honour guard to Karak Hirns most prices possession, The anvil Tar-Antak. Led by Ymge Flint, a grizzly veteran of many wars.
Fireforges Shield, brave clansmen of the Fireforge clan that volunteered to join the campaign, after Darik held a clan meeting to explain his mysterious dreams, led by Ruben Fireforge.
Many of the young warriors frowned at an expedition with such lofty goal as to find a ancient scroll. But for the old elite formation named Whitebeards for there exceptional long beard, there was no such hesitation – as many of them was old enough to have heard there great-grandfathers telling the story of the Scroll of Kingship.
Among them were Olaf Stoneage, an immensely old dwarf famous for his steadfastness. It is said his disapproving frown once stopped the entire left flank from panicking at the battle of the 100 hills when they got attacked from two direction by demons.
The Dirty Digglers workforce was not part of the Kings army, but after picking up a rumour in the local pub that the ancient scroll of power actually was a ancient scroll of potence, the Dirty Digglers volunteered to join. In fact they was told that they couldn't come since only battle hardened soldiers was needed, but so strong was the allure of the potence scroll they joined up with the marching army anyway two days march from the Hold.
(Borq "Dirty" Diggler, the owner of the Diggler mining corporation, is probably the only dwarf ever to have two wives. This in a world where only very few have a wife at all. It is all because of a binding oath made in front a statue of Grungni to his dying brother Karl that he should take Karl's wife Brunhilde Hotbuns as his own should the brother die. Unfortunately or fortunately depending on how you see it, he forgot that he was already promised to wed a young wench by the name Rosella RideIron.)
Ol Griller is driven by "Crazy" Ivan Buzzkill, hired from Dariks private coffers to be the army's eyes in the sky. Unfortunately Ivan is afraid of heights and usually skims just above the ground and there for is of limited use in the scouting roll. But on the other hand has Ivan developed some serious flying skills and is famous for his skills with the steam-cannon and will be a much needed asset in any upcoming battles.
General: Adde Engström
Some of the stout dwarfs the runelord brought with him (or who joined anyway):
Gorim And Loki Stormbeard, brothers and acolytes in the order of the Anvil. Sworn protectors of the Anvil Tar-Antak.
Baldur Ranulfsson, 4th son to the king of Karak-hirn himself Alrik Ranulfsson. Was sent by his father to at all cost bring back the ancient anvil Tar-Antak that Darik Fireforge insisted was needed to make the campaign a success, should the runelord fail in his undertaking.
Forge Keepers, a company of apprentice runesmith sent as honour guard to Karak Hirns most prices possession, The anvil Tar-Antak. Led by Ymge Flint, a grizzly veteran of many wars.
Fireforges Shield, brave clansmen of the Fireforge clan that volunteered to join the campaign, after Darik held a clan meeting to explain his mysterious dreams, led by Ruben Fireforge.
Many of the young warriors frowned at an expedition with such lofty goal as to find a ancient scroll. But for the old elite formation named Whitebeards for there exceptional long beard, there was no such hesitation – as many of them was old enough to have heard there great-grandfathers telling the story of the Scroll of Kingship.
Among them were Olaf Stoneage, an immensely old dwarf famous for his steadfastness. It is said his disapproving frown once stopped the entire left flank from panicking at the battle of the 100 hills when they got attacked from two direction by demons.
The Dirty Digglers workforce was not part of the Kings army, but after picking up a rumour in the local pub that the ancient scroll of power actually was a ancient scroll of potence, the Dirty Digglers volunteered to join. In fact they was told that they couldn't come since only battle hardened soldiers was needed, but so strong was the allure of the potence scroll they joined up with the marching army anyway two days march from the Hold.
(Borq "Dirty" Diggler, the owner of the Diggler mining corporation, is probably the only dwarf ever to have two wives. This in a world where only very few have a wife at all. It is all because of a binding oath made in front a statue of Grungni to his dying brother Karl that he should take Karl's wife Brunhilde Hotbuns as his own should the brother die. Unfortunately or fortunately depending on how you see it, he forgot that he was already promised to wed a young wench by the name Rosella RideIron.)
Ol Griller is driven by "Crazy" Ivan Buzzkill, hired from Dariks private coffers to be the army's eyes in the sky. Unfortunately Ivan is afraid of heights and usually skims just above the ground and there for is of limited use in the scouting roll. But on the other hand has Ivan developed some serious flying skills and is famous for his skills with the steam-cannon and will be a much needed asset in any upcoming battles.
General: Adde Engström
onsdag 5 november 2008
Arméhistoria 4:
Den Röde-profeternas hord (Beastmen)
Långt i bland skogens snår, längre bort än ögat når kan man höra profeternas sång. De dansar i en ring, sjunger om sjuka ting och fortsätter hela natten lång.
Skräckslagen står horden samlad runt omkring och ser på, spända i förväntan på hur shamanen Draklo kommer att tolka denna mardrömsdans.
Tidigare på dagen så skulle det firas efter plundrandet av en liten by. Men när de flesta människorna hade ätits upp och spriten börjat göra sin verkan ställde sig Sarg upp och skrek. Skrek att det var han som var starkast, att det var han som dräpt flest människor den dagen och i varje strid, skrek att det borde vara han som ledde Den Röde Profeternas Hord.
På andra sidan av lägret reste sig sakta Grölth och slog sig för bröstet med sin yxa. Alla visste att han hade accepterat utmaningen, för inget annat var tänkbart. En ring röjdes upp och snart så började en strid på liv och död. Striden böljade fram och tillbaka, men efter ett mäktigt hugg från Grölth så slogs Sarg till marken med blodet rinnande från sitt vänstra öga. Grölth gick sakta fram för att göra slut på Sarg när ett blodisande tjut hördes från en av de två profeterna som legat och ätit på byns barn. Med ens stannade allt upp, för en profetia måste höras i sin helhet.
När profeternas dans tystnade hade redan solens strålar börja lysa över den mörka skogen och shamanen hade tagit örter, druckit blod från levande djur och försatt sig i trans för att tolka sången. När skymningen kom reste han sig upp och gav ifrån sig ett skrik för att samla horden. Med en väsande röst förkunnar han profetian:
- När månen färgas röd så skall porten till kullen öppnas till den plats där Den store Röde förvisades från vår värld. På vägen till Blodskullen skall vår styrka testas och vi skall se vem som är vår sanna ledare. Ty den utav er som kommer att stå som segrare på kullen kommer att härska över alla stammar och horder ni känner till och fler där till. Men veka människor, smutsiga alver och korta dvärgar söker också kullen. Om vi segrar så kan vi öppna portalen och åter släppa in Den Röde.
Tystnade spred sig i lägret. Sarg reste sig upp, nu med ett stort svart hål där hans öga en gång varit.
- Hur ska vi kunna kämpa mot alla dessa motståndare?
- Du glömmer varför det är jag som är ledare över den här horden.
Grölth lyfter sitt horn och blåser i det med en styrka som skär genom huvudena på alla i närheten. När hornet tystnat råder en spänd stämning. Ett öronbedövande dån kommer när en enorm blixt sprider sig över himlen.
Alla vet att när hornet har ljudit och Stormbringarna har svarat så finns det ingen återvändo, kriget är oundvikligt, Den Rödes återkomst är inom räckhåll.
General: Henrik Erlandsson
Skräckslagen står horden samlad runt omkring och ser på, spända i förväntan på hur shamanen Draklo kommer att tolka denna mardrömsdans.
Tidigare på dagen så skulle det firas efter plundrandet av en liten by. Men när de flesta människorna hade ätits upp och spriten börjat göra sin verkan ställde sig Sarg upp och skrek. Skrek att det var han som var starkast, att det var han som dräpt flest människor den dagen och i varje strid, skrek att det borde vara han som ledde Den Röde Profeternas Hord.
På andra sidan av lägret reste sig sakta Grölth och slog sig för bröstet med sin yxa. Alla visste att han hade accepterat utmaningen, för inget annat var tänkbart. En ring röjdes upp och snart så började en strid på liv och död. Striden böljade fram och tillbaka, men efter ett mäktigt hugg från Grölth så slogs Sarg till marken med blodet rinnande från sitt vänstra öga. Grölth gick sakta fram för att göra slut på Sarg när ett blodisande tjut hördes från en av de två profeterna som legat och ätit på byns barn. Med ens stannade allt upp, för en profetia måste höras i sin helhet.
När profeternas dans tystnade hade redan solens strålar börja lysa över den mörka skogen och shamanen hade tagit örter, druckit blod från levande djur och försatt sig i trans för att tolka sången. När skymningen kom reste han sig upp och gav ifrån sig ett skrik för att samla horden. Med en väsande röst förkunnar han profetian:
- När månen färgas röd så skall porten till kullen öppnas till den plats där Den store Röde förvisades från vår värld. På vägen till Blodskullen skall vår styrka testas och vi skall se vem som är vår sanna ledare. Ty den utav er som kommer att stå som segrare på kullen kommer att härska över alla stammar och horder ni känner till och fler där till. Men veka människor, smutsiga alver och korta dvärgar söker också kullen. Om vi segrar så kan vi öppna portalen och åter släppa in Den Röde.
Tystnade spred sig i lägret. Sarg reste sig upp, nu med ett stort svart hål där hans öga en gång varit.
- Hur ska vi kunna kämpa mot alla dessa motståndare?
- Du glömmer varför det är jag som är ledare över den här horden.
Grölth lyfter sitt horn och blåser i det med en styrka som skär genom huvudena på alla i närheten. När hornet tystnat råder en spänd stämning. Ett öronbedövande dån kommer när en enorm blixt sprider sig över himlen.
Alla vet att när hornet har ljudit och Stormbringarna har svarat så finns det ingen återvändo, kriget är oundvikligt, Den Rödes återkomst är inom räckhåll.
General: Henrik Erlandsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
