fredag 1 maj 2009

Bakgrund: Riddarna runt blodiga bordet

Om det var något fader Howard hatade mer än allt annat så var det odöda. Inte nog med att de var uppenbart onda och hädiska, de luktade illa, var fula och hade underliga matvanor.
Så vad gjorde han här, mitt emot två vampyrer och utan ens sin Sigmarshammare som skydd?
"Lyssna på vad de har att säga", sa Abdul Alhazred. Fader Howard hade känt den galne araben i snart tjugo år, även om han sett till att hålla det dolt för sina prästerliga kolleger. "Deras intressen faller samman med våra."


Den främste vampyren, iförd en svart helrustning, log mot honom. Fader Howard försökte låta bli att se de vassa hörntänderna och de alldeles för röda läpparna. Alhazred hade presenterat honom som Wilbur von Whateley.
"Låt höra", sa han.
"Världen har inte alltid varit som den är nu", sa vampyren, och ingen kunde ha misstagit hans röst för mänsklig. "Dvärgarnas imperium hade fallit samman, nu finns de plötsligt överallt och ingen kan stå emot dem."
"Jag har inget emot dvärgar", sa fader Howard. Det var en lögn. Han tyckte att de luktade illa, var fula och hade underliga matvanor. Och de var hädiska. "Dvärgarna hjälper oss. Dvärgarna hjälpte Sigmar."


De båda vampyrerna skrattade.
"Du sa att den här prästen var annorlunda, Alhazred. Men han är tydligen som alla andra, gömmer sig bakom dvärgarnas skägg."
"Jag gömmer mig inte bakom någon", röt fader Howard. "Människorna är starka, människorna behöver ingen som skyddar dem, de har Sigmar."
"Och det kan bli så igen", sa von Whateley, åter allvarlig. "En värld dominerad av människor, inte dvärgar."


"Hur?" sa fader Howard, men insåg sen att en annan fråga var viktigare. "Varför vill ni ha en sån värld?"
"Åh, människor är goda", sa den andre vampyren, Olaus Wormius, och fnittrade, "mycket godare än dvärgar. Dvärgar smakar bara fett, olja och rök. Ge mig en välbyggd Reikländare, mm-m."
von Whateley fräste åt Wormius, men fader Howard hade hört nog. Han vände sig mot Abdul Alhazred. "Ta mig härifrån."

"Åh, det är alldeles för sent för det", sa von Whateley. "De andra arméerna är redan på väg. Portalen är öppnad igen och de dras alla hit, oavsett om de vet varför eller inte. Vi måste samarbeta eller dö."
Fader Howard vände sig om och såg ut över ängarna som bredde ut sig i varje riktning från deras upphöjda mötesplats. Dammet från marscherande arméer färgade himlen röd i den nedgående solen. Jag skulle aldrig ha kommit hit. Jag har fördömt mina män och mig själv.

Förtvivlat tittade han
Abdul Alhazred, men där fanns ingen hjälp att hämta. Den galne arabens ansikte var upprymt och Alhazred skrattade.
"Striden om Härskarkullen börjar igen."

Lag Riddarna runt blodiga bordet består av Jakob och Rickard.
.

Inga kommentarer: